1986 flyttade jag till en liten härjedalsk by känd för sin enorma sammanhållning. Lyckades man ta sig innanför "murarna" så hade m an ett enormt stöd av byfolket. Men även motsatsen rådde...man uteslöts på livstid, förtalades om man frångick normerna. Det blev ett tufft liv i ensamhet om normerna stördes.
Bara politiskt blev första krocken. Byn, landskapet, var genomsyrat av socialdemokraterna, inte av politisk insikt utan mer av tradition. Positivt på ett sätt då man löste alla problem gemensamt. Tex behovet av en allmän tvättstuga. Men när jag försökte ta del av denna "kommunala service" tog det stopp. Det fanns bara 7 pass under en vecka och alla var tingade av 7 tvätttanter som "ägde" passen som sina heldagar. En kalender fanns där namnen var skrivna utan möjlighet för mig att komma till. Jag drog då ett streck över kalendern och skapade fm-pass och em-pass för 14 deltagare...Oj, oj, oj, vilka protester det ledde till...Jag skulle ta sedan dit jag kom..."Man har alltid röstat rött". 96% av Härjedalens befolkning var sossar...min svåger kommunalråd. En riktig "gråsosse". Jag blev moderat!
I dag kämpar jag för att få min exmakes telefonnummer. Vi har så mycket ouppklarat trots att det gått 30 år sedan vi skilts. Han gömmer sig idag i vår lilla stuga i Vemhån och verkar vara okontaktbar för alla utanför "murarna". Gömmr sig för sociala medier. Jag måste uppenbart resa till hans "koja" för att få tillstånd en laglig bodelning. Visst, jag överlever förlusten av alla guldsmycken som jag ärvt...Det materiella tre fastigheter med inventarier är inte livet värdigt....men visst skulle det ge frid i själen om denna konflikt lösts...och inte ligger som en storsten i själen hos oss alla..Jag miste mina bästa yrkesverksamma år vilket blev oerhört svåra år för både mig och min son.. Det borde vara kriminellt att överge sin familj...Och nu skyddar "byandan" min exmake från all form av kontakt från mig...De vet inte min sanning.